Att fatta beslut är inte lätt. Men när de är gjorda måste man leva med dem. Det var den första tanken som jag hade efter att ha sett pjäsen Rådgivaren på Lilla Teatern i Helsingfors.

Det var för länge sedan jag hade varit på teater. Man är så van vid att titta på tv: därför
kontakten mellan skådespelarna och publiken kändes så genuin. Kanske har det någonting att göra med det att Lilla Teatern är, såsom namnet antyder, liten. Eller är det bara fråga om det humana som medför känslor, emotioner som man känner riktigt starkt.

Rådgivaren är en lyckad pjäs som är en kombination av två skilda men parallella världar. I den ena råder machiavelliska order och i den andra dagens demokrati. I princip har det inte skett så många förändringar under århundradena.Makt och politik framställs på ett riktigt bra sätt: relationen mellan dessa två världar fungerar bra.

Inte har man glömt kärlekens roll heller. Å ena sidan, har det hänt mycket sedan den machiavelliska tiden slutade: kvinnorna är inte mera lika utsatta såsom förr i tiden och män kan gifta sig med vilka de vill. Jag menar inte att kärleken i sig själv har förändrats men möjligheterna för en lyckad kärlekshistoria har blivit bättre. Å andra sidan,makt, politik och kärlek koplade tillsammans kan leda till en förlisning.

Om kärleken övervinner allt, borde vi besluta att spela med kärlekens villkor - också i politiken?